Jorden behöver innehålla näring. Som nybörjare är det helt ok att köpa "finjord" om du har råd och orkar släpa hem det. Finns också att köpa i liten säck också hos stormarknader som Coop och ICA). När du väl kommit igång med odling lite mer då är du redo att satsa på kompostering, du kommer smidigt kunna omvandla ditt matavfall till näringsrik finjord - mycket mer prisvärt än att köpa en massa säckar med ny jord (som plastats in och färdats långt...).
Rekommenderar varmt boken "Jord" av författaren Liselott Roll
Såhär gör jag just nu. Samlar matrester i papperspåsar (från kommunen).
Om jag har en ledig bokashi-hink (de dyra med kran), då häller jag över matresterna i slutet av dagen, häller på lite strö och lägger tillbaka papperspåsen i komposthållaren. Om jag inte har någon ledig sådan tunna så häller jag i lite strö i papperspåsen och lägger hela papperspåsen i en plasthink med tätslutande lock.
På sommaren kanske jag testar att använda en zinktunna utomhus (med tätslutande lock). Då kan allting få jäsa på sig utomhus i värmen.
Jag har inte lyckats förvara bokashihinkar inomhus helt luktfritt ännuI med lite biokol i botten om du har. Eldar du hemma? Strö ner lite aska på toppen i tunnan när det hela ska stå och fermentera, så suger det också upp fukt om där finns fukt som stiger upp till ytan. Min utmaning har varit var och hur jag på riktigt kan förvara det fermenterade slutresultet i jord. De tre gånger jag har försökt inomhus har det blivit småflugor, förmodligen alldeles för lite jord i förhållande till bokashikompost och alldeles för litet lager jord högst upp. Eftersom jag har utrymmet utomhus skaffar jag mig nu en större tunna och skär bort botten på tunnan och kommer där kunna lägga i bokashikompost + jord (varva). Kommer också få fyllas upp över vintern och sen har jag finjord redo till våren.
Flerårig. Bhöver mycket ljus för att bli fin inomhus i rumstemperatur. Ställ den annars lite svalare på vintern och minska på näringen så får den en naturlig vintervila.
Ha tillräcklig växtföljd. Odla inte potatis flera år i rad och helst inte på samma plats.
Anteckningar ifrån någonstans där jag köpte hem sparris-plantor: Allmän information: Härdig, flerårig, örtartad växt som odlas för de späda skotten, vilka äts som delikat grönsak. Förekommer vildväxande i sydöstra Europa och mycket sällsynt utefter våra södra havsstränder. Odlades redan under antiken i länderna kring Medelhavet och kom på 1600-talet till Sverige. Sparris kan bli mer än meterhög, har rikt förgrenade skott med barrlika smågrenar, små gulgröna blommor och gulröda bär. Till släktet Asparagus hör omkring 300 arter, däribland ett flertal som odlas inomhus som ampel- eller klängväxter samt för snitt att användas i blomsterarrangemang. I vårt klimat odlas sparris fältmässigt i mindre omfattning, då främst på Gotland. Under de senaste åren har dock ett allt större intresse visats för att odla sparris till husbehov och för ”självplock”. I huvudsak odlas blekt sparris, men grön sparris börjar bli allt vanligare eftersom den är mer lättodlad. Blekt sparris odlas med fördel i Syd- och Mellansverige. Grön sparris kan med gott resultat odlas även längre norrut på skyddade växtplatser.
Odling: Den blekta sparrisen kräver en lätt, genomsläpplig, näringsrik och mullrik sandjord som är fri från sten och jordkokor. Undvik för lerhaltiga jordar för att skotten som växer fram i de upplagda listerna inte ska krökas eller på annat sätt skadas. Fullt så stora krav ställs inte på jorden för odling av grön, dvs oblekt sparris. Sparris tillhör de kalkälskande växterna och pH-värdet bör därför ligga på ca 7,5. Växtplatsen bör vara vindskyddad så att skotten, som kan bli mer än meterhöga, inte blåser omkull. Sparris har stort behov av kalium och kväve och tillgodogör sig stallgödsel väl i den mån sådan finns tillgänglig. Det är önskvärt att om möjligt ge stallgödsel eller tång vart fjärde år, då detta förbättrar jordens struktur högst betydligt. Tång innehåller natrium och passar därför väl till sparris som ursprungligen är en strandväxt. Jorden kan också förbättras med kompost. Näring tillförs på vårvintern eller efter skörd.
Sådd: Sparris är lätt att dra upp från frö. Fröet bör först blötläggas ett par dagar i ljummet vatten. Förkultiveras inomhus eller i bänk i feb-april. Sådjup ca 2 cm. Utplanteras på friland när frostrisken är över. Radavstånd: ca 30 cm. Plantavstånd: 25 cm. Låt plantorna stå kvar på plantbädden i två år så att man kan gallra ut honplantorna sedan de satt frö – de ger betydligt lägre skörd än hanplantorna. Efter två år flyttas plantorna till sin slutliga växtplats i ogräsfri, välgödslad jord. Utplanteringen sker tidigt på våren så snart jorden reder sig. Gräv ca 25 cm djupa och 35 cm breda fåror med ca 150 cm mellan fårorna och kupa upp jorden till en ca 10 cm hög rygg längs bottnen på dessa. Sätt plantorna på denna upphöjning på ett avstånd av 35-40 cm och så djupt att de kommer att stå ca 10 cm under markytan. Rötterna ska vara väl fördelade och plantorna placeras absolut rakt så att det går att lägga upp listen innan de börjat växa. Ett par kraftiga pålar bör markera början och slutet på plantraderna. Hantera plantorna varsamt, de är spröda. De två närmaste åren får plantorna växa till sig och blasten slås av varje höst sedan frosten kommit. Rensa ogräs, vattna och luckra vid behov.
Skörd och förvaring: Först tredje året efter utplanteringen bör listerna läggas upp och skörden starta men inte pågå längre än till slutet av maj. Efter femte året kan man skörda fram till midsommar, men inte längre. Listen läggs upp på så sätt att en vall av fin jord kupas upp över plantraden tidigt på våren, detta för att skotten ska bli blekta. Listen bör vara 30-35 cm hög med avplanad topp, tilljämnade sidor och en bredd vid basen på 60-70 cm. Skörda gärna sparrisen två gånger dagligen så hinner inte skottspetsarna bli blå- eller grönfärgade. Man använder en speciell sparriskniv och skär försiktigt av skotten ca 20 cm under jordytan. Skörden bör omedelbart tas in till ett svalt utrymme och komma till användning så snart som möjligt. Hållbarheten kan förlängas om sparrisen läggs i iskallt vatten under några timmar. Sedan kan den förvaras i kylskåp ett par dagar. När årets skörd är avslutad läggs listerna ner och samtidigt gödslas på ovan angivet sätt. De skott som sedan växer upp bereder den näring som behövs för nästa års skörd och skärs av först sedan frosten kommit. Om man önskar odla grön sparris krävs inga lister och skörden sker när skotten blivit 20-25 cm eller när spetsarna börjat öppna sig. Grön sparris borde prövas längre norrut i landet eftersom den kan skördas tidigare än den blekta.
Dela en vitlök i klyfto, låt skalet vara kvar
Du planterar varje klyfta en och en.
Ta gärna de största och finaste vitlökarna och klyftor
Odla vitlk, instruktioner.